Högsåsen inköptes av dåvarande Hova kommun år 1970 som en plats för det rörliga friluftslivet, som benämningen är. Fyra år senare år 1975 blev det ett naturreservat. Reservatet är litet, bara cirka 5,5 ha vilket motsvarar en 6-7 fotbollsplaner, men innehåller trots det, ändå en hel del fascinerande och spännande saker – såväl biologiskt som kulturhistoriskt
De många olika sorterna ädelträd är utmärkande – liksom storleken på dem.
Kulturhistoriskt är det ett kulturlandskap sedan 1600-talet.
Och naturreservatet har en fascinerande historia med utvecklingen av den by som följde på att det svedjefinska paret Lars och Ingegärd Mikkelsson beslöt sig för att odla upp marken här.
Biologiskt är slåtterängen en pärla – med sina cirka 140 olika växtsorter. Även naturreservatets nyckelbiotop är spännande. Det är fyra askar som står i gränsen mellan reservatet och föreningens fastighet.
Självklart är det flest besökare på Högsåsen under sommartid – eller rättare senvår/försommar och under tidig höst. Men reservatet och omgivningarna är populära vintertid också. Det är en året runt anläggning.
Är naturreservatet Sveriges mesta gränsbygd?
På kartan representerar de olika linjerna följande gränser:
Grå linje är länsgränsen som skiljer Västra Götaland, Örebro och Värmland län åt.
Denna gräns har funnits sedan 1970-talet, tidigare – från länens skapande på 1620-talet, var röd linje (= landskapsgräns) också länsgräns.
Röd linje är landskapsgräns mellan Västergötland, Närke och Värmland. Gränsen är från 1200-1300-tal minst.
Märk hur kommunbildningarna av Laxå kommun och Gullspångs kommun på 1970-talet medförde att i väster inlämmades en del av Värmland (Södra Råda) i dåvarande Skaraborgs län och i öster hamnade en del av Västergötland i Örebro län.
Gul linje är den klassiska gränsen mellan Götaland och Svealand, med ursprung i det absolut tidigaste ”nationsbildningarna” av Svea rike.
Grön linje är kommungränserna i väster till öster, längst ned Mariestad, Töreboda och Karlsborg, därovan från väster Gullspång, Laxå och Askersund.
Samt från väster Kristinehamn, Degerfors Lekeberg samt en liten bit Hallsberg.
Blå linje är telefon-riktnummer. Det är åtta olika och uppdelade i tre olika kataloger, Skövde, Karlstad och Örebro. Som synes följer inte dessa heller kommungränserna eller länsgränserna.
Fler gränser
Det skulle för åskådliggörandets skull gå att fortsätta uppräkningar av gränsdragningar näst intill det oändliga. Området genomkorsas av mediagränser.
– Lokal-TV – västnytt, tvärsnytt, värmlandsnytt och östnytt.
– Radiostationer också ett virrvarr.
– Lokaltidningar också.
– Fem av SMHI:s väderområden har gränserna i bygderna.
– Vägverkets regioner likaså, liksom Migrationsverk.
– Dagligvaruhandel som ICA och Konsum med centrallager antingen nedåt västkusten eller uppåt Örebro och Karlstad.
– Bankerna tillhör olika regionkontor liksom skogsägarföreningarna drar gränser här.
– Det är syd, mitt, ost etc.
Om gränser
- En gräns är ett stopp.
- En gräns markerar.
- Den Hindrar. Hit men inte längre.
- Den Utmanar. Hit och sedan något annat – vadå.
- Den är ett Möte. Hit kommer man från två olika håll.
Den lilla korta funderingen vill sätta fingret på vilket perspektiv man skall anlägga på gränsbygder.
- Är och har Tiveden med omnejd varit en barriär, i meningen avskiljande?
Ja, det är nog den vanligaste uppfattningen som ju också uttrycks i lexikon m.m. Och här går ju t.ex. gränsen mellan Götaland och Svealand – götar och svear.
Men det finns andra perspektiv:
- Är och har Tiveden varit en dynamisk mötesplats i stället.?
Exempelvis kan man fråga sig varför en av Sveriges största kreatursmarknader-oxmarknader förr i tiden fanns förlagd till Hova?
Ett sådant perspektiv kan nog kanske kännas lite främmande, men inte desto mindre har det bäring i bygdens historia och visst känns det lite mer spännande och kreativt.
Vi vill tala om gränsen och gränsbygden som en dynamisk mötesplats.
Vår bygd genomkorsas av administrativa gränser – och vi är kanske rent av Sveriges mesta gränsbygd. Kartan förklaras ovan.
Vi menar att med EU:s tilltagande makt, där regionerna prioriteras framför nationalstaten, är bygder som våra – alltså de inre gränsbygderna allt viktigare.
Här ett kortare resonemang om detta:
De inre gränsbygdernas betydelse i regionen
I ett europeiskt perspektiv har regionens betydelse ökat markant i och med EU:s utveckling. Det är just regionen som prioriteras på bl.a. nationalstatens bekostnad i EU-bygget och detta har uttalats och beskrivits ofta.
I Sverige ser vi också en allt accelererande utveckling mot ett Sverige byggt på regioner.
En följd av detta blir att nationalstatens inre gränser blir allt betydelsefullare. Vad händer i dessa inre gränsbygder, vilken roll har gränsbygderna och vilken betydelse tilldelas gränsbygderna.
Västra Götalands regionen har flera mycket tydliga och markanta gränsbygder. Den tydligaste är den nationella, mot Norge, och begreppet gränsbygd används flitigt i norra Bohuslän och Dalsland.
Inre gränser är mot Småland i bygderna kring Mark och Kalv samt gränsbygden i norr mot Örebro län och Värmlands län.
När allmäntillståndet i regionen diskuteras, så nämns två områden som ofta betecknas som ”problemområden”. Det är Dalslandsområdet och Norra Skaraborg.
De har flera samhälleliga fenomen gemensamt, bl.a. hög andel tillverkningsindustri, låg utbildningsnivå och de är inre gränsbygder !
Gränsen i norr i Tivedsområdet in mot Örebro län involverar totalt sett en lång rad kommuner, inte mindre än åtta stycken, på båda sidor länsgränserna.
Gränsen är administrativt mycket tydlig och spänner över i princip alla samhälleliga områden, vilket bl.a. exemplifierades i den omnämnda förstudien. Situationen kompliceras av att regiongränsen inte följer den urgamla landskapsgränsen. Inte heller telefonriktnummer överensstämmer med kommungränser, dessutom finns de olika riktnumren i tre olika kataloger. De regionala mediagränserna korsar varandra lite hur som helst m.m.
Notera att landskapet Västergötland sträcker sig ungefär en mil in i Örebro län.
Specifika omständigheter som missbrukats av andra att skapa myter
De naturliga gränserna som finns – slättland i söder och slättland i norr – med ett skogrikt område på en bergsplatå däremellan har också missbrukats i feltolkningar.
Fortfarande sprids myter av det officiella kulturhistoriska och historiska Sverige bilden av att dessa gränsområden, och Tiveden befolkades mycket sent och var platser för rövare och banditer m.fl. liknande felaktiga myter.
Sant är så klart att typografin gjorde det besvärligt att färdas på land, men i gengäld finns här ett svårslaget vattensystem. Och alla vet att vattenvägarna förr var de som nyttjades flitigast. Vägar på land var oftast små ridvägar.
Så vår bygd och området mellan sjöarna Vättern – Unden – Viken – Skagern och Vänern har i alla tider erbjudit överlägsna färdvägar.
I dessa områden återfinns också tusentals fynd från stenåldern, och ett spektakulärt exempel är de järnframställningsgropar från romartid som bygden är full av.